.

Hur kommer det sig att man kan prata om bajs helt öppet så fort man har fått barn?
"Har han bajsat?"
"Var det mycket?"
"Var det löst?"

Vad är så intressant med Bajs helt plötsligt? Jag antar att det är för att 1/3 av vår sons vardag.
Men ibland stannar man upp och tänker "vafan, håller vi på med? Hur pratar vi?"

Tur att vi än så länge håller det inanför husväggarna...

Jag fick hem en sån "Vi föräldrar" - Tidning. Shit vad mycket skit det står i såna föräldrartidningar.
Du ska göra dittan och dattan annars händer detta säger någon slags "proffessor" som gjort någon flummig liten forskning.
VAD ÄR PROBLEMET!? Vi har fött och uppfostrat barn i TUSENMILJONERÅR! Låt folk göra som dom vill. Såna där tidningar är bara fulla med bullshit tycker jag. Det finns liksom inget rätt eller fel.
(Förutom om det försigår olagligheter, men ni fattar vad jag menar)
Nu för tiden är det som att man måste gå någon slags HÖGSKOLEUTBILDNING i barnuppfostran och hur man tar hand om ett barn. Shit.


Det är ärligt talat ingen big deal med barn. Missförstå mig rätt, min son är det bästa som hänt mig, men det är vad jag anser personligen, precis som alla andra mammor anser om sina barn.
Alla Mammor vet vad som är bäst för sina barn, precis som jag med mitt.

Vi behöver inte ha någon jävla proffessor Hockus Pockus som ska berätta för oss hur det ska vara.


Gör era egna slutsatser för vad som är bäst för ditt barn.




PussHejPåDig!