Jobbigt.
Fan om en vecka sticker Mårten till Hamburg i två veckor för att jobba. Jag sitter och funderar på hur jag ska överleva. När man har vant sig vid att iallafall ses varje dag och nu ska han försvinna i EN HALV månad!
Jag undrar också hur han ska överleva då han knappt kunde vara borta från mig ett dygn när han var på kryssning. Ibland är livet svårt fan.
Ibland får han förfrågningar om att vara borta i FYRA äckligt långa månader. Men det har jag sagt ifrån om. Max en månad får han vara borta annars pallar jag inte. Fine om dom innan mig tyckte det var okej. MEN vem fan vill att ens karl lämnar en i fyra månader om man inte har problem på nått vis? Inte han och inte jag iallafall!
Jag ska nog överleva genom att umgås med nära och kära, träna, jobba och städa. Det ska nog gå bra. Eller näefan! Jag har redan separationsångest!
Fan vad jag svär.
Jag kommer att sakna honom så mycket och såklart jobbar jag ju den dan han kommer hem också...
Inte stabilt!
Det är nyttigt att längta, då uppskattar man varandra mer tror jag :) Men sen är det alltid tråkigt när man inte ses men fyll dagarna med annat så kommer tiden gå fort, dessutom börjar det ju bli varmare och soligt och så fort solen skiner går tiden fort... Passa på att göra allt sånt som du gillar att göra, ät det du gillar, lyssna på den musiken du gillar, gör Karrogrejer helt enkelt! Så fort Oskar är borta t.ex. över en natt så lagar jag smaskig mat till mig som jag vet att han inte är så överförtjust i och så frossar jag och lyssnar på Bruce högt! ;)
Du överlever, tro mig! Kram!
Uscha, men du, det kan vara bra att längta! Så får man mysa ännu mer när han är hemma igen! Och så får att köpa något fint till dig på resan! ;)
Kramar!!
Jo man har ju hört det där med att det ska vara nyttigt och att man uppskattar varandra mer och så. Men jag uppskattar honom redan så mycket ändå. Ja bra går det säkert. Men så här innan känns det inte så mys. Tack för tipsen Anna. Ska köra 2 ego ala Karro veckor =)
